Kommentera gärna, men inte anonymnt

Du får gärna kommentera vad jag skriver, men inte anonymt.
Jag föredrar att veta vem jag har kontakt med och då med 'riktigt' namn och e-postadress.

onsdag 25 februari 2015

Ja, Wiksström har något att tänka på, SOS ALARM...




Aftonbladets ledare Eva Franchell,   onsdag 25 februari 2015
  
Landstingen är väl medvetna om att det saknas personal och att man inte utbildar sjuksköterskor och annan vårdpersonal i den omfattning man skulle behöva. Man är medveten om att man i sin egen verksamhet inte betalar ’marknadsmässiga’ löner.

Hur kan man då i olika avtal med egna och externa vårdgivare ställa krav på att just den personalen skall finnas tillgänglig….

Det är landstingen som ställer kraven på vilken utbildning man anser att t.ex. sjuksköterskorna skall ha för vissa arbetsuppgifter som t.ex. sjuksköterskor på SOS Alarm som dessutom ägs av bl.a. landets landsting.

Läs mera i min blogg den 23 april 2014  Vården kan inte få tag i sjuksköterskor, därför får de böta

  

Vilka krav kan man ställa på en SOS operatör/sjuksköterska?

På kortast möjliga tid skall man få fram så mycket adekvat information som möjligt ur många gånger svåra samtal där det ibland kan vara svårt att reda ut vad som egentligen har hänt p.g.a. av den som ringer befinner sig i någon typ av chock. Ibland måste sköterskan ge direkt hjälp med råd och stöd, ibland ända fram till dess att ambulansen är på plats. Sköterskan skall visa empati samtidigt som hon ibland måste vara väldigt bestämd för att reda ut samtalet.

Sköterskan har endast telefonen som hjälp. Sköterskan kan varken se eller ’känna’ på den hjälpbehövande eller se den miljö där den hjälpbehövande finns, vilket ibland har stor betydelse. Inte sällan och av naturliga skäl så sker samtalet med en helt annan person en den som behöver hjälpen.

Det ringer ofta på 112 och samtalsfrekvensen ökar med åren, för närvarande ca 3,8 miljoner samtal, varav drygt 1 miljon utgör rena sjukvårdssamtal av vilka mer än 99,9 % sker helt utan anmärkning och som bland annat mycket väl beskrivs genom div. TV program som 112, Livräddarna mm.
Sköterskan är väl medveten om att ett litet fel eller misstag kan leda till svåra konsekvenser för den hjälpbehövande.

”Var och hur får man tag i sjuksköterskor som vill och kan och klarar av att utföra detta i många fall direkt livsviktiga arbete?
Finns det någon sjuksköterska som vågar sig på arbetet som SOS sjuksköterska på SOS Alarm eller någon annan ev. larmcentral trots alla de krav som ställs och den press man utsätts för om och när något fel inträffar oavsett om man själv felat eller inte.” (Utdrag från min blogg den 29:e juli 2011, 
SOS sjuksköterska, ett spännande jobb!)

  
All publicitet är tyvärr inte alltid av godo

En medial debatt är bra om den förs på ett någorlunda sansat och faktamässigt riktigt sätt.
Tyvärr är det så att den, i en del tidningar, vildsinta och ibland osakliga mediadebatten inte förbättrar situationen på något sätt. Snarare tvärt om. Debatten triggar t.ex. igång hot och ibland rena mordhot mm. mot de anställda på SOS Alarm.  Det underlättar inte direkt möjligheten att på ett bra sätt förbättra situation för de som skall fortsätta att arbeta med sjukvårdssamtal till 112 och för att undvika att begångna fel upprepas.    

Ibland blir publicitet kring någon anmälan/klagomål väldigt tufft och påfrestande för den enskilde sköterskan oavsett om man i slutändan har gjort rätt eller fel.

Så länge händelsen är aktuell finns den på löpsedlar på stan och i tidningar, den upprepas i lokal- och riksnyheter på radio och TV flera gånger om dagen. Det är tufft för såväl den drabbade som berörd SOS personal. De flesta ärendena som leder till anmälan via hälso- sjukvården är till stora delar sekretessbelagda och all fakta finns därigenom inte tillgänglig för media vilket gör att de tyvärr inte sällan missuppfattar och/eller själva tolkar händelseförloppet. Måhända för att det kan ge en bra rubrik…….

Blir publiciteten omfattande så är det inte ovanligt att en våldsam debatt påbörjas i div. sociala media, en del i direkt anslutning till tidningarna artiklar under ”Vad tycker du?”. Sakligheten i den debatten kan man fundera över. I de flesta fall förbättrar det inte situationen, tvärt om, de driver i sin värsta form fram ett missriktat hat mot allt som berör SOS Alarm, ambulans, sjukvården i allmänhet och den enskilda sköterskan i synnerhet. En attityd och inställning som inte sällan drabbar de sköterskor som under pågående mediestorm svarar på sjukvårdssamtalen på 112. Av egen erfarenhet vet jag att det är inga dåliga invektiv och åsikter och ibland rena mordhot som inleder samtalen och att då som sköterska lugnt och sansat få fram vad som verkligen har hänt och vilken hjälp som söks är inte lätt, Det tar på krafterna……..  

Även i det mest finmaskiga nät kan slinka igenom personer som visar sig olämpliga. Det sker på SOS Alarm liksom i all annan mänsklig verksamhet. Förhoppningsvis upptäcks det innan genomgången utbildning eller under provtjänstgörningen. Tyvärr är det så att trots ständigt pågående och nödvändiga kvalitetsmätningar och systemgenomgångar sker eller uppstår fel i system och teknik på SOS Alarm liksom i all annan verksamhet.


Tyvärr är det ekonomin som styr i dessa upphandlingens förlovade tidevarv.

Som Aftonbladet skriver så är det de facto, staten (50%) och Sveriges Landsting och Kommuner (50%) som äger SOS Alarm.  Är det rätt?

Jag tycker att det är staten som skall vara ensam ägare. 112 verksamheten med all räddningsfunktion måsta alltid i alla lägen fungera såväl i lugn fredstid som under större katastrofer av alla tänkbara slag utan hänsyn till marknadsekonomi och 'privata' intressen.

 

Sist kan jag inte låta bli att lägga till en lite bloggtext till……

”Tänk att få granska den tredje statsmakten – massmedia”  Tisdagen den 18 oktober 2011






 Läs gärna även....

SOSAlarm missarna och vinsten  28 JUNI 2011


SOS sjuksköterska,ett spännande jobb!  FREDAG 29 JULI 2011


Bristenpå sjuksköterskor är akut och allvarlig!  FREDAG 19 JULI 2013



onsdag 4 februari 2015

"Nätsökningar kan lösa akutens kaos" ?





Ja, men det förutsätter att det finns någon vårdinrättning eller jourläkare som kan ta emot eller komma hem den gång man hänvisas till direkt läkarkontakt då vårdråd per telefon eller webbsida inte hjälper. Telefon eller webbsida och för den delen även nödnumret 112 kan inte ’undersöka’ patienten.


”Utmed korridorerna ligger många äldre på britsar i väntan på vård och på att få komma till en geriatrisk klinik. Måndagar är en av de mest belastade här precis som på övriga akuter i länet.”

”Man visste att det fanns korrelation mellan olika sjukdomar och sökningar på symptom, men inte att sökningar på nätet visar hur många som kommer till akuten dagen efter.”

” Det är tydligt att människor väljer när de besöker akuten. Varför skulle annars trycket var högst på måndagar, det finns ju inget som säger att vi är mer sjuka på måndagar.”


Det här ovan tre citerade raderna ur DN:s artikel beskriver hur det kan se ut en måndag eller efter en ’storhelg’

Kanske inte så konstigt och så har det varit i åratal. En orsak är att det under helger inte finns så många man kan vända sig till än en ev. öppen jourmottagning (sällan sena kvällar och nätter) eller 1177, sjukvårdsrådgivningen. Såväl jourmottagning som 1177 kan det tidvis vara svårt att komma fram till. När det gäller t.ex. barnföräldrar så väntar man i det längsta för att ’det kan ju förhoppningsvis bli bättre’ innan måndag så att man kan gå till dagis mm. Men, så blir det inte bättre och då återstår akuten för att där tror man sig få snabb hjälp………
Hos äldre som söker vård under en helg är problemet det samma som med barnen. Man når inte vården, blir osäker och rädd och vill gärna bli undersökt av en läkare. 
Det här kontaktproblemet med vården gäller för övrigt även sena kvällar.

  •        Förläng öppenhållningstiderna på länets jourmottagningar alla tider på året.
  •        Förbättra möjligheterna att få hem jourläkare, framför allt till äldre och barnfamiljer.
  •       Satsa mera på den geriatriska akutvården på närsjukhusen och geriatriska  mottagningar så att en äldre person slipper åka via ett akutsjukhus.


 Läs gärna en del av mina tidigare blogginlägg som gäller äldrevård, jourläkare mm.




fredag 28 november 2014

Hur tänker politiker i Västra Götaland (och en del andra landsting)?

Hur kan man fria (bl.a.) Västra Götalndisregionen för att de godkänner 24 tim pass för ambulanssjuksköterskor/besättningar?

Hur tänker bestämmande politiker. Har de enbart ekonomi i tanken? Ibland undrar jag ifall div. politiker överhuvudtaget har förmågan att sätta sig in i de olika roller/funktioner mm. de är satta att bestämma över. 

Regionen räknas inte som företag har någon listig jurist räknat ut, må vara riktigt. Men, man behöver inte vara geni för att förstå att man inte kan klara av ett arbetspass på 24 tim. med väldigt höga, ofta livsavgörande, krav på personalen. Det gick väl av & till förr, för väldigt många år sedan, då besättningen fick tid att sova mellan utryckningarna och kraven var betydligt lägre än vad det är i dag. Men, det är ju ett antal jurister med uppenbarligen totalt brist av sunt förnuft som bestämmer. Det enda man följer/tolkar är en gammal praxis och det gör det med skygglappar för ögonen och ett förmodligen bra arvode från Västra Götaland. 

Frågan är inte ny, den har ältats i decennier. Skall det vara så svårt att inse att det här i världen inte finns någon som kan vara koncentrerad i 24 timmar. Inte ens jurister eller landstingspolitiker som, vanligt vis inte har direkt livräddande jobb.........

För omväxlings skull vore det kul att få ett svar från någon 'ansvarig' i aktuellt landsting. Jag skulle bli positivt överraskad om jag över huvud taget får ett svar.

Se, läs, lyssna vidare på "SVT nyheter" 




söndag 9 november 2014

Samordning av vårdbesök och resor kan spara miljoner för landsting, pengar, oro och lidande för patienten.




Jag har inga siffror på kostnader men kan se och ana problemet efter att i många år jobbat i ett landsting (Stockholm) och i många år genom annat jobb haft kontakter med landsting i hela landet. På senare år, med tilltagande ålder, som anhörig och själv patient ser man problemet från en helt annan sida……..

För att belysa problemet borde det inte vara omöjligt att inom t.ex. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kunna beräkna vilka kostnader och vilken tid dagens patienbokningar och resor uppgår till. Det vore väldigt intressant att se resultatet.

En samordning av planerade undersökningar vid kontakt med vården skulle bespara patienter mycket oro, kraft och tid. Det skulle spara stora transportkostnader för såväl patienter som landstinget.





För att ge ett exempel, läs följande som grundar sig på ett verkligt fall.


Pat. i exemplet bor i Nacka och behandlas på KS. Märk att resa till och från skall genomföras med s.k. sjukresa (taxi) p.g.a. pat. dåliga tillstånd. Sjukresa skall beställas via telefon eller data (om den äldre har sådan) det tar tid. Förhoppningsvis kommer taxin i tid. Vid hemfärd får man själv ringa sjukresa från sjukhuset, vilket tar tid.

1) Kallelse från KS för ett samtal med läkare angående sjukdomen och den planerad behandling. Man beslutar om fyra olika undersökningar/provtagningar, ingen särskilt avancerad, EKG, ultraljud av hjärtat, en typ av röntgen och besök hos en narkosläkare.

2) Hem för att vänta ytterligare några dagar för att träffa en narkosläkare och ta ett EKG inför kommande operation.

3) Får kallelse till provtagning

4) Hemma något dygn för att vänta på ultraljud av hjärtat.

5) Hemma något dygn för att vänta på röntgen (ingen avancerad, inga förberedelser)


För patienten i exemplet tar transport och väntan för varje besök till KS ca 2 timmar t.o.r . Väntan på KS till respektive undersökning tog mellan 15 min och 30 min. Själva undersökningarna tog ca allt mellan 10 min och 45 min.

Med den första resan till läkaren och påföljande undersökningar blev det ca 15 timmar varav resande ca 10 tim. väntan drygt 3 tim. och drygt 1,5 tim för själva vårdkontakterna.

Alla fem besöken på KS skedde under loppet av 10 dagar.

Till detta kommer kostnad för sjukresor för patienten (upp till högkostnad 1400 kr/år) samt för landstinget. I beräkningen bör man ta med ’obekväm’ väntan på taxi och väntan på undersökningar för en redan sjuk patient. Ledsagare krävdes vid ett par tillfällen. En ledsagare som även den kostar 'tid och pengar'.


Exemplet visar hur fel det kan bli när man inte kan, lyckats med, eller ens försökt att samordna olika undersökningar som läkarna begär även på ett och samma sjukhus och klinik. Det verkar som var och en är helt fixerad vid sitt och inte tar någon hänsyn till hur patienten mår och skall orka med. Alla undersökningarna som man redan bestämde vid första besöket på KS borde man kunnat klara av på en och samma dag. Dessutom vore det rätt logiskt att göra det innan besöket hos narkosläkaren som förmodligen har nytta av de uppgifter som undersökningarna ger.

Exemplet är inte på något sätt unikt, snarare väldigt vanligt och dagligen förkommande vid all landstingets vårdinrättningar.

Varför inte börja så enkelt som att ansvarig läkare/sköterska t.ex. vid alla tidsbokning alltid fråga patienten ”Har du någon annan tid hos läkare eller mottagning den närmaste tiden här på sjukhuset/vårdinrättningen” för att på så sätt fånga upp ifall planerade besök kan samordnas med ett redan inbokat…….




Vårdcoacher i SLL landsting som del av ett forskningsprojekt

Stockholms läns landsting har som en del i ett forskningsprojekt infört något man kallar för Vårdcoacher . Avsikten är att coachen skall vara ett stöd som är anpassat till den enskilde patienten under en begränsad tid. Stödet fungerar som ett komplement till ordinarie vård och omsorg. Tanken är god men är fortfarande ett projekt och begränsad till svårt multisjuka Syftet är att skapa förbättrad hälsa och livskvalitet, ökad trygghet, en mer sammanhållen vård- och omsorg samt bättre medicinska resultat. Man skall kunna ge rådgivning via telefon, stöd till egenvård och koordinering av vård- och omsorgskontakterna.
Förhoppningsvis blir det verklighet av projektet.

Även kommunalt borde det finas en vård- omsorgscoach

Även på kommunal nivå borde det finnas en vård- omsorgscoach. En coach som en kan hjälpa brukaren den första tiden med och förklara hur kontakterna med den kommunala byråkratin och vården går till. Ge råd om vem man skall vända sig till och varför och vilken hjälp man kan förvänta sig mm. En person man kan ha tätare kontakter med än t.ex. biståndshandläggaren som mera är en administrativ kommunal tjänsteman som man mera sällan träffar och/eller tyvärr inte alltid har förtroende för…. En coach som kan hjälpa med att förmedla de rätta kontakterna  inom såväl kommun som sjukvården.

Ett önskemål vore att alla akut svårt sjuka, i varje fall under en viss tid, skall kunna få tillgång till en sköterska eller annan för uppgiften lämplig person som kan hjälpa till med att vägleda och samordna kontakterna med och på sjukhuset.






tisdag 3 juni 2014

Hur tänker man om facklig verksamhet på DN:s ledarsida?


  
På tal om den pågående järnvägskonflikten i Skåne så skriver Susanna Birgersson på  DN:sledarsida i dag den 3 juni.

….”Det finns slappa arbetsgivare och det finns anställningsvillkor som är helt orimliga. Systematiskt delade turer inom vård och omsorg är ett sådant exempel. Men när Seko försöker sätta tvångströja på Veolia och därigenom omöjliggöra en beredskap för flexibilitet, är det facket som kräver det orimliga.”….

????????

Är det orimligt att en fackförening som Seko kräver rimliga arbetsförhållanden just för att motarbeta det som Susanne Birgersson själv skriver ”anställningsvillkor som är helt orimliga. Systematiskt delade turer inom vård och omsorg är ett sådant exempel”

I klartext. I vård och omsorg är det orimligt (!) men vad det gäller Veolia är det huvudsaken att företaget går bra och får vinst. Hur de anställda som ’driver företaget’ klarar sig och sin livssituation är av mindre betydelse, de skall hålla käften och vara tacksamma för att arbetsgivaren kan möblera hur de vill och att de över huvud taget, av & till, har ett jobb att gå till.


Man kan undra från vilket århundrade Susanne Birgersson hämtar sina tankar om anställningstrygghet och synen på facklig verksamhet.