Kommentera gärna, men inte anonymnt

Du får gärna kommentera vad jag skriver, men inte anonymt.
Jag föredrar att veta vem jag har kontakt med och då med 'riktigt' namn och e-postadress.

tisdag 3 juni 2014

Hur tänker man om facklig verksamhet på DN:s ledarsida?


  
På tal om den pågående järnvägskonflikten i Skåne så skriver Susanna Birgersson på  DN:sledarsida i dag den 3 juni.

….”Det finns slappa arbetsgivare och det finns anställningsvillkor som är helt orimliga. Systematiskt delade turer inom vård och omsorg är ett sådant exempel. Men när Seko försöker sätta tvångströja på Veolia och därigenom omöjliggöra en beredskap för flexibilitet, är det facket som kräver det orimliga.”….

????????

Är det orimligt att en fackförening som Seko kräver rimliga arbetsförhållanden just för att motarbeta det som Susanne Birgersson själv skriver ”anställningsvillkor som är helt orimliga. Systematiskt delade turer inom vård och omsorg är ett sådant exempel”

I klartext. I vård och omsorg är det orimligt (!) men vad det gäller Veolia är det huvudsaken att företaget går bra och får vinst. Hur de anställda som ’driver företaget’ klarar sig och sin livssituation är av mindre betydelse, de skall hålla käften och vara tacksamma för att arbetsgivaren kan möblera hur de vill och att de över huvud taget, av & till, har ett jobb att gå till.


Man kan undra från vilket århundrade Susanne Birgersson hämtar sina tankar om anställningstrygghet och synen på facklig verksamhet.





onsdag 23 april 2014

Vården kan inte få tag i sjuksköterskor, därför får de böta



Landstingen är väl medvetna om att det saknas personal och att man inte utbildar sjuksköterskor och annan vårdpersonal i den omfattning man skulle behöva. Man är medveten om att man i sin egen verksamhet inte betalar ’marknadsmässiga’ löner.

Hur kan man då i olika avtal med egna och externa vårdgivare ställa krav på att just den personalen skall finnas tillgänglig….

Det är landstingen som ställer kraven på vilken utbildning man anser att t.ex. sjuksköterskorna skall ha för vissa arbetsuppgifter som t.ex. sjuksköterskor på SOS Alarm som dessutom ägs av bl.a. landets landsting.






Varifrån skall den personalen tas när man vet att den inte finns?

När det gäller den form av larmtjänst som SOS Alarm och även MedHelp bedriver så tillkommer svårigheten med att den personal som arbetar med t.ex. 112 bedömningar riskerar att bli ’offentligt hängda’ och förföljda för klagomål, anmälningar och publicitet kring incidenter som ibland är verkliga men i de flesta fall uppfattas som fel utan att vara det. Vilken personal vill utsätta sig för den risken?


Läs gärna tidigare inlägg, bl.a.….

Vem ger livsviktiga råd på 112 ?    den 28 maj 2013

Både ambulans- och SOS sjuksköterskor är rädda att göra fel. den 23:e april 2012

Kraven på SOS sjuksköterskor. Bra fråga..... den 21:e november 2011

SOS sjuksköterska, ett spännande jobb! den 29:e juli 2011








fredag 21 februari 2014

Inte konstigt att man mår dåligt tycker Hanne Kjöller !?


Hanne Kjöller, denna fantastiska ’faktagranskare och sanningssägare’ skriver i DN ” Eva, som den anonyma kvinnan kallas i inslaget, har arbetat inom hemtjänsten i 15 år. Att yrket ofta är stressigt och att de anställda pressas hårt. Och att hon själv fick ”någon form av hjärtsvikt i höstas”. HK ondgör sig över att man inte använt sig av rätt terminologi, man har skrivit hjärtsvikt utan att veta om det var det !? 

För väldigt många människor, icke medicinskt utbildade eller insatt som HK, är hjärtsvikt ett allmänt uttryckssätt för att 'man har något fel på hjärtat'. Det s.k. caset i HK:s exempel handlar i första hand inte den medicinsk diagnosen utan ett arbete och arbetssituation som leder till att man mår väldigt dåligt. Den problematiken rör tydligen inte HK i ryggen, ”inget konstigt i det” Tycker Hanne Kjöller…..




söndag 12 januari 2014

Hanne och andra 'onödiga' på akuten



Jag brukar vanligen inte hålla med Hanne Kjöller, men i dag håller jag delvis med i det hon skriver i DN under rubriken ”Akuten: Sjukhusen förväntas lösa alla problem”


Hanne Kjöller fick ett mejl från en ambulanssjuksköterska med många år i branschen. Visst finns det brister säger han. Men väldigt mycket har också blivit bättre. Han beskriver att man nu börjar vi behandla personer med hjärtinfarkt redan i bilen. Misstänkta höftfrakturer körs direkt till röntgen. Och äldre kan transporteras till en geriatrisk vårdavdelning utan att behöva rulla in via akuten.

Det är bra, så skall det vara men jag har en stark känsla av att ambulanssjukskötarnas roll tyvärr inte utnyttjas i den omfattning man skulle kunna göra. Ambulanssjukvården kan i dag påbörja en hel del behandlingar redan i hemmet och i vissa fall genom direkt kontakt med läkare transportera patienten till lämplig avdelning, t.ex. geriatrisk mottagning eller röntgen, utan att passera akuten.

Hanne Kjöller skriver att ”Akutens problem är inte hanteringen av akut sjuka utan att mottagningen också måste ta emot en massa människor som, ---, inte är akut sjuka. Men som sitter där som ett resultat av andra hål i vård- eller omsorgskedjan.”


Brist på lämplig personal är ett hinder

På grund av bristen på lämpligt utbildad personal så är det inte fullt så lätt att bara flytta verksamhet från akuten till annan avdelning och eller annan vårdinrättning. Det innebär att den berörda avdelningen eller vårdinrättningen behöver plats, utrustning och kompetent personal som kan ta emot patienten. Personal och utrustning som man inte bara ’kan ta och flytta över’ eftersom den, trots allt, fortfarande behövs på akuten. Bristen gäller för övrigt även antalet ambulanser.


Jourläkare och ambulanssjuksköterskor kan förhindra akutbesök

Larmpersonalen, sjuksköterskan på 112, kan ibland ha svårt att via telefon få en klar bild av tillståndet hos den som begär hjälp. I de fallen vore det väldigt bra om de kunde skicka en ambulans eller  jourläkare på ett ’larm om oklart läge’, så att man på plats kan bedöma om patienten skall med till lämpligt sjukhus eller rent ut av avvakta till vårdcentralen öppnar.

En utvidgad och förbättrad jourläkarverksamhet tror jag skulle kunna minska trycket på akutmottagningarna. En jourläkare kan och får givetvis i högre grad än ambulanssjuksköterskan bedöma, åtgärda och påbörja behandling redan i hemmet och eller remittera patienten direkt till lämplig vårdnivå, ibland i samarbete med ambulanssjuksköterskan. En geriatriskt kunnig jourläkare kan ha stor betydelse för bedömningen av en äldre multisjuk patient. Jourläkaren betyder mycket för en barnfamilj där någon t.ex. fått öronvärk eller bedömning av ’pricksjukdom’ mm. Även akut ryggskott eller gall- och njurstensanfall kan lindras och temporärt behandlas i hemmet utan att behöva ambulanstransport och timmars väntan på en akutmottagningsbritts.
Jourläkaren för allmänheten kan i viss mån redan i dag rekvireras via 1177, sjukvårdsrådgivningen, en verksamhet som jag tycker bör utvidgas. 112 eller ambulansen skall/bör alltid ha den möjligheten.


Vad gäller behandlingen av s.k. ’färdigbehandlade patienter’, framför allt åldringar, så håller jag fullständigt med Hanne Kjöller

”Organisationen är ur ett mänskligt och samhällsekonomiskt perspektiv oanständig. Och den är ett svek mot de gamlingar som ligger i sängarna trots att de inte behöver eller vill. Liksom den är ett svek mot de sjuka som skulle behöva deras sängplatser i stället.”

Hanne Kjöller skriver ” Professionella verksamheter måste styras utifrån behov. Inte utifrån önskescheman.
Jag vill gärna tillägga, kommunal snål, missriktad ekonomi.



Läs gärna tidigare inlägg, t.ex.…



 



fredag 3 januari 2014

"Skör åldring" bör undvika akuten


Under rubriken  ”Akutvården måste klara också sköra åldringar” i DN Debatt 3 jan. 2013 skriver nio läkare och forskare 

” Många äldre åker in och ut på akutavdelningarna utan att få den medicinska bedömning de behöver med sina komplexa behov…… hög tid att anpassa akutvården också efter de äldres behov” 

Forskarna konstaterar att ” Många sköra äldre åker ut och in på akutmottagningar utan att få den helhetsbedömning som krävs.” och man vill förbättra situationen genom ett arbetssätt vilket innebär att ett team med olika yrkeskompetenser – läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster – tillsammans bedömer den sköra äldre patientens samlade behov och ansvarar för att planera och genomföra vårdinsatserna.

Problem på akutmottagningarna förutom bristande bemanning och överbeläggningar även bristande kunskaper i geriatrik.


Satsa på en utökad jourläkarverksamhet

Var skall den medicinska bedömningen ske? På akuten eller innan man blir akutfall?
Det absolut bästa för den äldre är att bedömningen sker innan ’akutmottagningen’ blir det enda alternativet. Det bästa vore en geriatriskt kunniga allmänläkare som kan göra den medicinska bedömningen redan i hemmet, eller på ett äldreboende. I många fall kommer man då att kunna ändra på vården där den äldre befinner sig eller direktremitera den äldre till en geriatrisk klinik utan att behöva passera en akutmottagning.

Ge bättre möjligheter för ambulanssjuksköterskan att konsultera jourläkare

Det förekommer redan i dag en viss verksamhet där ambulanssjuksköterskan kan ta kontakt med en jourläkare för bedömning av om den äldre skall transporteras till akutsjukhus, geriatrisk mottagning eller rent ut av stanna hemma med utökad vård. Det här är en verksamhet som jag inte tror utnyttjas fullt ut förmodligen p.g.a bristen på jourläkare och adekvat information och utbildning av ambulanspersonal.

Underlätta för äldre att söka ’särskilt boende’

På ett ’särskilt boende’ har den äldre möjlighet till tillsyn dygnet runt och även viss form av utökad vård. På grund av kostnadsskäl försöker kommunerna mer eller mindre aktivt och medvetet att övertala de sökande att stanna kvar hemma med olika varianter av utökad hemtjänst. En hemtjänst som säkerligen gör vad de kan med de medel de har till förfogande men som inte alltid har den medicinska kunskapen.


Borde inte ’anpassningen’ för den äldre börja redan vid biståndshandläggningen?

Man vill inte enbart värdera det medicinska tillståndet, utan också funktionella, sociala och psykologiska aspekter och anpassa insatserna bättre till den enskilde personens behov. I dag finns det inte några bra riktlinjer eller kriterier som en biståndshandläggare kan stödja sig på i sin  bedömningen av den äldre. Det som finns är  Socialstyrelsens  ”BAS – Behov Av Stöd Bedömningsinstrumentför biståndshandläggare i äldreomsorgen”. 

Läs gärna vad jag tidigare skrivit om  bl.a. biståndshandläggningen. 
Flera blogginlägg om ’äldrevården’ kan du hitta om du söker i spalten till höger

.
Samverkan mellan olika vårdaktörer måste utvecklas

Forskargruppen konstaterar att styrsystemen måste förändras så att samarbete mellan kommunal vård, primärvård och sjukhusvård gynnas. I dag försvåras sådan samverkan av ett ”stuprörstänkande”, där varje aktör värnar om sin egen organisation och budget.”
redan i dag finns skäl att överväga ett införande av ”strukturerat omhändertagande av äldre” där detta inte redan är gjort. Parallellt med detta måste samverkan mellan olika vårdaktörer utvecklas så att akutsjukvårdens resurser helst inte alls behöver utnyttjas.


Utbildning, bra lön och god arbetsmiljö är grunden för allt

Man måste inse att grunden till en bra äldrvård är välutbildad personal som trivs med sitt arbete.
Börjar med att se över hur vårdutbildningen fungerar för alla kategorier av vårdfunktioner. Allt från akutläkare till specialutbildade geriatriker (en tyvärr inte allt för glorifierad utbildning) . Välutbildade sjuksköterskor, t.ex. Silviasystrar och undersköterskor som kan erbjudas bra lön och god arbetsmiljö i såväl landsting som kommuner.